Absoluta åsikter

I min tonår hade jag en flickvän som precis som jag på den tiden älskade att diskutera, vi diskuterade om allt vi kunde komma på och hamnade alltid i bråk. Vi kunde ha en lång disput om namnet på vår gemensamma katt, som vi naturligtvis aldrig skulle skaffa. Ingen av oss ville ha katt, och vi var för unga för att flytta ihop. Bara så ni vet, på vilken nivå vårat förhållande låg på.

I en av alla diskussioner så hävdar hon att jag har absoluta åsikter, vilket hon naturligtvis inte har (vilket hon självfallet hade) och eftersom vi alla vet att absoluta åsikter är av ondo förlorade jag i hennes, och säkert era ögon med. Men jag hade faktiskt absoluta åsikter, jag tyckte det var riktigt intelligent av mig. För i den åldern, så är det så mycket man ska ta ställning till så man hinner inte. Speciellt inte om man ska sitta och ompröva sina åsikter i det man för en vecka sedan äntligen kom fram till en åsikt om. Så jag tog och bestämde mig för en åsikt i en fråga och gick raskt över till nästa. Det motsatte ju dock aldrig att jag kunde argumentera, dryfta och blöta en fråga som jag en absolut åsikt i, och alltid när man argumenterar så vinner man aldrig i debatten. Det är först efteråt, när tankarna sjunker in och man går och analyserar sina poänger gentemot den andres som ens egna åsikter går några varv runt. så några riktiga absoluta åsikter var det ju aldrig på tal om, jag tror inte så många människor har absoluta åsikter även om det så kan verka.

Andra bloggar om: tonår, diskussioner, absoluta åsikter

Sjukintyg på första dagen

- Jag tror jag mår lite dåligt, ser jag inte lika sjuk ut?
Jo svarar jag snabbt, du kan med gott samvete sjukskriva dig. Min vän ser kry ut som en nötkärna, fysiskt. För det jobbet han har, den arbetsplatsen tar död på en sakta innifrån. Jag har själv arbetat där tidigare, för honom är det tredje gången han är där och kör en vända innan han säger upp sig på grund av den horribla arbetssituationen.

- Och ni tycker det är konstigt att borgarna vill kräva sjukintyg på första sjukdagen, säger den tredje i sällskapet ironiskt.
- Men lätt för dem jävla politikerna att säga som tjänar 45 000 kr, låt de köra mitt månadspass och de kommer ändra åsikt direkt.
Han nickar förstående, för han jobbar själv på samma arbetsplats och vet precis hur det är.

Hur skulle det då kunna tänkas se ut ifall sjukintyg på första sjukdagen infördes. När jag jobbade där vill jag minnas att 1/3 av arbetsgruppen alltid var sjuk. Var man sjuk på riktigt och översteg de där dagarna och verkligen behövde sjukintyg så var det inte alltid så enkelt. Dåligt med tider och med tur så får man en dag efter, när man överskridit gränsen. Folk var i regel sjuka två till tre dagar, mer hade de inte råd till. De där extra dagarna var välbehövliga för att orka med alla de andra dagarna man var tvungen att gå dit.

Det blir i alla fall en sjuhelvetes många sjukintyg, jag tvivlar på att många hinner få sitt sjukintyg samma dag de insjuknar. Dessutom borde läkare syssla med vettigare saker än att skriva huvudvärk, magont, tryckande känsla i bröstet, sömnsvårigheter hela dagarna.

Men å andra sidan vore det kanske inte så dumt med sjukintyg på första dagen. En bra läkare skulle givitvis se att alla dessa är symptom för att man inte mår bra psykiskt och sjukskriva en på heltid en månad så att man får återhämta sig, tid att prata med en psykolog. På en vecka skulle en 1/4 av hela arbetsplatsen vara sjukskriven, efter en månad skulle ingen förutom cheferna springa runt där borta. Det vore inte så dumt…

Andra bloggar om: sjukdom, sjukintyg, borgarna, moderaterna, politik, politiker, arbete, arbetsplatser