Tittade just klart på Djävulen bär Prada. Den var dålig, men jag gillade slutet för det var ett sånt lycklig slut som gav mig en klump i halsen. Jag är en sån fjolla, jag tycker om det. Men jag tror att alla andra vill ha stora, starka ståtliga män med skäggstubb. Då är det lätt att man börjar vackla.
Tänkte tillbaka på en sak nu, för en tid sedan pratade jag med en tjej som träffat en kille och allting han sa gick ut på hur sexig hon var, att han ville knulla med henne att hon borde suga av honom. Inte för att hon ville ha honom egentligen, men hon blev glad av att höra det (Vilket absolut inte är något negativt) och det är möjligt att han fick henne. Hon övervägde det i alla fall. Jag har en kompis, som ofta ger sarkastiska kommentarer till tjejer. På fester kunde tjejer sitta tillsammans och snacka skit om honom, för att sedan nästa vecka vara den som hånglade med honom. Jag har hört några gånger från tjejer att de i sin högstadieungdom var med om att killar började runka framför dem.
Allt det här känns så långt ifrån vad jag är, jag har seriöst svårt att sätta mig in i varför man beter sig så. Men varje gång jag råkar ut för det så tänker jag, vad har jag missat? Är det så här jag ska vara? På vissa fronter verkar det ju onekligen gå bättre för dem än för mig.
Jag vet att det inte är någon ny tanke, att det är ett uttjatat ämne men inom vissa områden måste varje människa uppfinna hjulet på nytt. (Det första hjulet man bygger brukar aldrig bli särskilt bra heller för den delen.) Nu ska jag tillägga att jag är glad att jag aldrig börjat onanera oprovocerat inför en annan människa. Jag kommer fortsätta, söka alternativa vägar för att bli lekmatrial istället för pojkvänsmatrial.
Om någon svensklärare skulle hamna på bloggen så ge mig en lektion hur man använder parantes-tecken korrekt. Börjar man med stor bokstav inom en parantes, var sätter man punkten?
Andra bloggar om: fjollighet, manlighet, könsroller
