Camel

Jag jobbade i en kiosk och hade fula arbetskläder som svettades ner i sommarvärmen. Det var en aldrig sinande kö av glada sommargäster jag tog emot med ett bittert muttrande i mitt hjärta. Den sommaren bröt jag upp med min flickvän efter jag kommit till insikt att hon inte älskade mig mer. Eller för att använda hennes ord, jag älskar dig men har inte varit kär i dig på ett år nu.

Hon rökte alltid Lucky Strike eller Camel light, och av nostalgi den sommaren började jag röka Camel i sommarnätterna. Idag får det inte light längre och Cameler heter Camel Blue. Jag röker den fortfarande, flera år efter att det tagit slut. Jag älskar känslan att stiga ut i det lätta mörket och känna den sommarljumma värmen, tända ciggen och andas ut långsamt. Jag vet att jag inte ska göra något annat än att stå här och röka för fem minuter. Alla tänkar lägger sig, stressen lindas in i bomull och jag mår bra för en stund.

Läs även andra bloggares åsikter om lucky strike, camel, cigg, cigaretter, flickvänner, uppbrott, göra slut, sommar, natt, nätter, stress

Årets längsta natt

Klockan är fyra fem halvsex någonting. Det är i alla fall mörkt ute och ingen har vaknat ännu. Ensamheten är som störst, men den är trygg. Jag känner ett lugn. Det kommer brytas tillsammans med de första solstrålarna och jag kommer dra mig tillbaka under täcket för att somna in och vakna när det är mörkt igen. Jag har dragit mig undan solljuset i en veckas tid nu. Jag behöver min ensamhet men jag får för lite av den.

Min familj har avvecklat julen. Julmaten var det sista som försvann för några år sedan, jag saknar den inte men jag saknar granen. Och stämningen. Idag är med ångest jag vaknar på julafton, all tid jag måste ägna mig åt att vara munter och social. Jag gillar min familj, varenda en av dem – men tillsammans. Alla vi bröder går in i våra gamla roller som små samtidigt som det finns en duell om framgång mellan oss. Eller den finns egentligen inte, det är bara jag som känner av den då jag känner mig som förloraren. Jag är det outtalade svarta fåret och det får mig att vilja gå därifrån, jag känner ingen ork för att spela det sociala spelet. Det finns ingen solidaritet emellan oss, jag har inget att hämta.

Men jag överlever. Det skulle kunna vara annorlunda. Stressig släktfest där allt sker efter tydliga regler och tidpunkter och ingenting får komma utanför ramen. Det hade antagligen fått mig att vilja skjuta mig själv, nu vill jag bara gå ifrån allting och ägna lite tid åt mig själv, som jag gör nu, på årets längsta natt.

Andra bloggar om: jul, julafton, natt, natten, vargtimmen, ensamhet, ensam, svarta fåret, sociala spelet

SAC Syndikalisterna: Nazister försökte mörda fackligt aktiva och deras barn

1999 mördade nazister syndikalisten Björn Söderberg. Nu har de försökt igen. Två syndikalister från Stockholm – den ene tidigare styrelseledamot i fackföreningen Stockholms LS – och deras snart treåriga dotter tvingades klättra ut från sin balkongen på tredje våningen när nazister satte eld på deras lägenhet.

Fackföreningsmedlemmarna har innan händelsen varit uthängda på den öppet nazistiska sidan Info-14. Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som årligen arrangerar en stor nazistmarsch i Salem.

Strax innan klockan 21.00 måndagen 1 december hörde våra medlemmar ett plaskande ljud från hallen.

– Jag såg att någon hällde in en klar vätska genom brevinkastet och förstod på lukten att det var bensin, berättar en av dem. Jag skrek så högt att de inte kan ha undgått att höra: ”vi har barn här inne!”. Bara någon sekund senare tände de på.

I hallen hängde familjens vinterkläder, och det tog bara sekunder innan elden spred sig vidare till köket och vardagsrummet. Att ta sig ut genom ytterdörren var omöjligt.

– Vi fick fira ner vår dotter till grannarna på balkongen under, säger vår medlem. Vi bor högst upp på tredje våningen. Hade vi tappat henne hade hon dött.

Paret klättrade därefter ner samma väg. Bakom dem slukade elden ägodelar, minnen och framtidsplaner.

Våra medlemmar och deras dotter klarade sig mirakulöst utan skador, men det förändrar inte det faktum att någon eller några kallblodigt och överlagt försökte ta deras liv.

För sex månader sedan publicerade den öppet nazistiska hemsidan Info-14 namn och bild på våra medlemmar.

Polisen arbetar utifrån teorin att dådet var politiskt motiverat, och utfördes av samma gärningsmän som två dagar tidigare brände ner det frihetligt socialistiska kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Ärendet rubriceras som mordbrand.

Vår medlemmar har i sitt fackliga arbete verkat för antirasism och minskade klassklyftor. För detta skulle de enligt nazisterna straffas med döden.

Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som driver organisationen Salemfonden, som den första lördagen i december årligen arrangerar Nordeuropas största nazistmarsch.

– De som arrangerar Salemmarschen är inga ofarliga individer med en lite avvikande åsikt. Det är personer som är ideologiskt övertygade nazister, uppenbarligen kapabla att mörda för sin sak, säger Ola Brunnström från SAC:s Arbetsutskott.

På lördag arrangerar de personer som försökte mörda våra medlemmar en marsch i Stockholmsförorten Salem. SAC uppmanar alla att ansluta sig till Nätverket mot rasisms motdemonstration klockan 12.00.

Låter vi nazisterna stå oemotsagda vet vi aldrig vem de attackerar härnäst.

/ SAC:s Arbetsutskott

Andra bloggar om: sac, syndikalisterna, nazism, nazister, nationalism, info14, info-14, våld, mordbrand, brand, bränder, mord, brott, brottslighet, nynazister, nynazism, våld | Intressant | Petter Partikulärt

Det är så mycket som behövs göras

Jag behöver dammtorka, dammsuga, torka av golvet, plocka undan småsaker, diska, tvätta fönsterna, tvätta kläder, vika ihop klädhögar, ställa undan sommarkläder och plocka fram vinterkläderna, leta redan på mina kängor, organisera oorganiserade högar av diverse saker.

Jag behöver duscha, raka mig, klippa håret, börja använda tandtråd, köpa ny tandborste, börja med ansiktstvätt, börja motionera då min kondition är usel, och styrketräna då jag knappt orkar lyfta något, och hundra armhävningar vore roligt att klara av, och börja med yoga, poweryoga? Eller zen-buddhism? …i alla fall hitta ett lugn.

Jag måste läsa dagstidningar, flera stycken fast alla skriver samma, och jag måste läsa bloggar eftersom dem skriver det tidningarna inte skriver, och titta på de mest populära filmerna på Youtube men på Vimeo är det mer konstnärliga filmer så de måste jag också se och bubblare kan ju ha något roligt svensk klipp och det kanske Aftonbladet och TV4:s videosajter också har, sen måste jag ju följa diskussionsforum där allt kan tänkas diskutera, och försöka knyta nya kontakter, nya vänner, för vem vet kanske väntar livets kärlek där ute eller världens bästa vän.

Och så många gamla filmer jag inte sett som alla andra har sett och som alla andra säger att man måste ha sett, och så kom det massa nya filmer i år som jag inte såg som jag måste se, och TV serier är bättre än filmer säger nån och det finns massor med TV-serier jag inte sett som ska vara jättebra. Lost, Dexter, True Blood, Grey’s Anatomy, House, Prison Break, One Tree Hill, Desperate Housewives, Scrubs, gilmore Girls, Weerds… och jag måste läsa böcker, det är många böcker jag måste läsa för det har skrivits väldigt mycket böcker under en väldigt lång tid och hur ska jag hinna läsa alla böcker det tar ju sån tid att läsa böcker.

Och det är viktigt att äta, men vad ska man äta? Det finns så många olika saker som är rätt att äta men fel att äta enligt andra. En del säger att man ska äta pasta, andra att man ska bara äta kött medan en del tycker att grönsaker bara är bra. Ska man bli vegetarian, då kanske man ska fundera om man ska bli vegan? Om jag ska bli vegetarian måste jag fundera över alla de etiska, moraliska, filosofiska, kroppsrelatade aspekterna för det.

Och filosofi, jag måste ju veta vad filosoferna tycker för då kanske jag väljer rätt i mitt liv eller ska jag kolla vad religionerna har att erbjuda. Undrar vilken religion som är bäst. Kristendomen är ju populär i Sverige, vad väljer man då för det finns ju så många samfund. Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, Missionskyrkan, Baptistkyrkan, Betelkyrkan, Metodistkyrkan, Evangelistkyrkan, Katolskakyrkan. Och så kan man bli muslim och det finns lika många inriktningar där eller kanske passrs hinduism bättre in på mig. Men det finns ju massa små religioner som kanske är mycket bättre?

Jag måste pumpa däcken till cykeln kom jag på nu, och köpa kläder då jag inte köpt kläder på hur länge som helst, fast jag har inga pengar så jag måste komma på ett sätt att få pengar och jag borde flytta, och jag måste ringa till några vänner och höra hur de mår så de inte tror att alla glömt bort dem. Jag vill ut och resa. Herregud så många ställen det finns att resa till.

Och jag måste fixa min dator för den går långsamt, allt som måste sparas, alla bilder, all musik, och texter och annat och sen ska jag lägga tillbaka allting och installera om alla program och så måste jag kolla efter uppdateringar och bråka med inställningar.

Jag behöver dammtorka, dammsuga, torka av golvet, plocka undan småsaker, diska, tvätta fönsterna…

Jag glömde betala räkningar. Jag behöver en ny telefon också så jag måste titta igenom alla sorters telefoner så jag inte gör fel val, och då måste jag säkert ha ett nytt abonnemang. Lika bäst att titta nu så jag får det bästa och billigaste för mig. Jag vill åka och hälsa på någon, undrar vad som blir billigast? Tåg, buss eller hitta någon på facebook som ska till samma stad som man kan samåka med, men den här avgången var hundra kronor billigare än den andra avgången. Jag måste välja rätt el-avtal också, och el-certifikat och bestämma mig för ifall jag vill ha grön el och det finns mycket att välja på här så jag som kund ska kunna välja rätt och för att det ska bli billigast för mig. Jag har ju några fonder också, det är inte mer än femtusen kronor nu efter krashen men det är ju ändå pengar och viktigt att investera rätt. Var vill jag investera dem, ska de vara fonder, ska jag inte göra om dem till aktier kanske? Var vill jag sätta mina pensionspengar, det avgör ju hela min framtid! Jag måste lusläsa varje pensionsfond så jag får mest pengar när jag slutat arbeta. (Antagligen kommer jag aldrig få sluta arbeta)

Jag är hungrig, jag måste laga mat. Vad ska jag laga, det finns ju miljontals recept där ute. Men jag känner för Chili con carne, fast nu upptäcker jag att det finns över tvåhundra Chili con carne recept att välja mellan på en receptsajt. Jag vill inte ha Chili con carne längre, gröt finns det bara ett recept på. Nähä det fanns visst minst hundra stycken där också. Tänk om jag väljer fel, tänk om det finns en godare gröt, det kan jag inte veta om jag inte läser igenom alla recepten och testar dem.

Måste handla. Det finns fem olika ketchupsorter, undrar vilken jag vill ha och som är rätt för mig. Tandläkare får man ju välja fritt också, och läkare. Jag måste nog redan nu börja se mig om ifall jag om tio år får ett arbete där jag har råd med privatläkare så är det ju bra att jag redan har det ordnat nu. Man ska ju vara förutseende och sätta upp högflygande mål. Det är då man kommer framåt i livet har jag hört.

Val, val, val.  Viktiga val men ack så många val, att jag inte orkar göra några val, så det blir dåliga val, och inte alls ett billigt och bra val, och alla säger att det är viktigt att göra bra val. Så mycket valfrihet som dess motsats.

Nej, jag tar nog livet av mig. Jag hörde att det fanns en självmordguide så jag laddade ner den och jävlar vad många olika sätt det fanns att ta livet av sig på. Jag måste läsa igenom alla och noga överväga, jag orkar fan i mig inte! JAG LÄGGER MIG NER I SÄNGEN OCH SOMNAR OCH HOPPAS JAG ALDRIG VAKNAR MER, FYFAN!

Måste välja rätt bank också, speciellt i dessa kristiden.

Andra bloggar om: val, existensialism, städa, tvätta, dammsuga, rakning, läsa, film, böcker, bloggar, tv, mat, recept, religion, självmord, självmordsguide

En morgon

Om en kvart är det tänkt att min väckarklocka ska ringa och väcka mig. Fast jag är vaken – har inte sovit, ännu. I går natt sov jag tre timmar, vaknade med ångest och försökte somna om. Så jag ringde en vän som jag vet stiger upp tidigt för sitt arbete och pratade igenom några timmar med henne, jag följde med henne från sängen till spårvagnen till tjänstebilen. Sen somnade jag och steg upp klockan fyra. Det kändes rätt bra, i förrigår steg jag upp klockan halv sju på kvällen. Det är ändå rätt skönt att slippa de där ljusa tiderna på dygnet. Att vara ensam när det är ljust ute är obekvämt, att vara ensam på natten är inget konstigt så då besvärar det mig inte.

Om lite mer än en timme är det tänkt att jag ska sätta mig på cykeln och åka till en mattelektion med en lärare som tycker det är en bra idé att börja lära ut hur VG-uppgifter ska lösas och efteråt börja med grunderna. Han bryter på finska också, i vanliga fall skulle inte det vara några problem om det inte vore för att jag alltid är så trött så jag sitter och klipper med ögonlocken. Men jag känner att jag måste gå på de här lektionerna för att överhuvudtaget ha en chans. Matematik är så tråkigt att jag inte förmå mig själv att sätta mig ner att plugga fast det är precis vad jag behöver. Just nu känns det som jag inte kommer klara kursen. Jag har ett prov om två veckor, om jag inte klarar det får jag väl hoppa av. Får se hur det går.

Vill inte stiga upp ur den här mjuka sängen. Det finns ingen värme utanför min säng. Det närmaste man kommer är duschen, där man lutar sig mot väggen av trötthet och försöker låta vattnets små strålar värma hela ens kropp. Man vet att man bör stiga ur för att tiden går, men man vet att kommer bli kallt att man drar ut på det så långt man kan. Huttrande klär man på sig, det går långsamt, varje klädesplagg får man kämpa med, varje sekund får tvinga sig själv att sitta kvar och inte lägga sig ner i sängen.

Huvudet börjar kännas tungt nu, en sakta malande huvudvärk kommer nog infinna sig snart, jag behöver sömn. Önskar jag kunde få lite nervositet och adrenalin i kroppen så jag blev pigg. Det närmaste uppåttjacket jag har är kaffe, bör kanske pröva det. Borde ju räcka för att hålla en i gång under en och en halvtimmes mattelektion.

Vid köksbordet, magen är stendöd men man vet att man bör äta något. En macka, så torrt i munnen fast man har pålägg. Den smakar ingenting, förutom en eftersmak som påminner om vitlök. Jag älskar vitlök, men den här vitlöksmaken är inte samma smak. När jag var liten trodde jag alltid att vitlöken gett av sig smak till smöret innan jag senare förstod att det hela hade med att morgonar att göra. Man kan ju äta fil och yoghurt också, frysa för varje tugga man tar. Eller gröt, som lägger sig som en sten i kistan. Bäst fungerar det att äta ingenting egentligen.

När man stiger upp efter tolv, när solen varit uppe och värmt upp luften så tänker man aldrig på hur kyligt det är på morgonen. Måste ha vantar och mössa, jackan uppdragen. Jag cyklar, det går segt, varje tramptag känns. Jag har cyklat den här sträckan några gånger, jag har aldrig mött någon som lett. Jag är inte bättre själv, jag grimaserar för varje uppförsbacke. Hela vägen är en uppförsbacke. Det tar mig tjugo minuter att cykla dit och strax fem minuter hem.

Nu måste jag cykla.

Andra bloggar om: sömn, morgon, vakna, väckarklockan, väckarklocka, telefonsamtal, matte, mattelektion, matematiklektion, komvux, plugga, skola, skolan, huvudvärk, treo, frukost, köksbordet, vitlök, tolv, cykla, cykeltur

Jag varnar dig, gå inte ivägen för mig, jag golvar dig

Man har alltid sett vilka olika förutsättningar vi har. Men det blir så mycket enklare att se våra skiljelinjer nu när det blivit personligt. Jag kom in i erat gäng, ni accepterade mig men inte mina vänner. Jag var lugn, intelligent och allmänbildad vilket räckte för att jag skulle få umgås med er, mina vänner var ju mest som alla andra så de funkade inte med er. Jag fick aldrig bli en del av gänget, hela tiden en outsider som kämpade för bli en av er. Men det var inte bara ni som drog er undan från mig, även jag drog mig undan. När ni satt runt lägerelden och snackade om skamkänslorna för VG-betyget så kändes våra världar så fullständigt olika.

När ni började dricka alkohol så var det över en flaska vin, alltid fint och civiliserat. Det fanns alltid någon speciell anledning till era fester och det var alltid måttligt. Jag blev ju inbjuden till en julfest förra året, jag vet inte om ni hade en i år igen men den här gången blev jag aldrig bjuden. Då så såg jag på er, jag lyssnade på er och ni var precis som förrut. Vin i måttliga mängder och hemgång innan klockan blir för mycket, lägenheten välstädat, en poplåt på låg volym så man kan hålla samtalston om sina studier på universitetet och prydliga kläder som andas lite bohem och vänsterkänsla.

Jag kom med mina burk-öl, kände mig malplacerad av era samtal, kläder och dryckesval. Det slutade med att jag gick ut på krogen och söp mig kalas och däckade i en soffa sent på natten.

Och nu är det fylla och raseri på vardagar. Det är sprit, öl, vin, hasch, annat. Det är slagsmål, knivar, knogjärn och pepparspray. Jag ser på mina vänner, jag undrar var de kommer hamna. Vi kan peka ut nu, vilka som är alkolister och som kommer få kämpa hela livet. Och jag kan peka ut vilka av er som seglat fram och kommer fortsätta med detsamma.

Ni förstod mig aldrig, ni kommer aldrig förstå mig även ni själva tror motsatsen. Jag ser erat förakt, och känner det så väl varje gång vi springer på varandra. Ni tror själva att ni är så bra, för ni begår inga brott och inte heller era vänner. Ni tar hand om er själva. Ni utvecklar hela tiden er förmåga att slicka röv och stiga i graderna. Ni är så jävla skenheliga och perfekta.

Nästa gång ni uttalar erat förakt för mina kamrater, vänner eller mig så backar jag inte längre.

Andra bloggar om: vänner, ovänner, bekanta, gäng, kompisgäng, relationer, människor, minnen, fest, fester, alkohol, fylla, full, våld, slagsmål, livet, alkolism, drogproblem, förakt

Tills Internet kommer igång

Vaknar och upptäcker att mitt bredband är nerstängt eftersom jag inte betalat räkningar på tre månader. Vad fan ska man börja dagen med nu. Runkar, fast jag inte är kåt. Får spruta tillslut och stiger upp. Försöker hitta något att äta, gör en kopp kaffe. Lyckas komma in på grannens trådlösa men det går så helvete segt att det tar en kvart att kolla min mail. Vad fan ska man göra nu då. Får ringa till någon kompis och gå hem och betala räkningarna där, låna några DVD-filmer och kanske börja läsa de där böckerna jag tänker läsa hela tiden.

Andra bloggar om: vakna, bredband, Internet, runka, spruta

Välkommen till Rågsved

Efter ett tips så tittade jag på Vi som överlevde Rågsved som gick på SVT. En sävlig, vacker dokumentär om dem som inte brukar få berätta sin historia.

Jag tänkte över min egna situation, hur jag lever idag. Jag har ingen taskig bakgrund och dålig uppväxt att skylla mina problem på. Mitt liv är mitt ansvar, och det ansvaret tar inte jag idag. Sedan jag var tretton år har jag trott att det kommer gå åt helvete för mig, varför vet jag inte mer än att jag minns att jag haft en enorm rädsla inför allting. Jag kan fortfarande tro att det kommer gå åt helvete för mig men jag är inte lika säker längre. Men ganska ofta så beter jag mig på ett sätt som kan dra ned mig i skiten, och det är jag medveten om.
Det finns en del inom mig själv som vill att min gamla profetsia ska bli sann. Då kan jag säga till alla, vad var det jag sa, och då kan jag kämpa mig uppåt och bli stark och göra något fantastiskt av mina upplevelser. Men mitt intellektuellt säger till mig att det inte är värt det, och att ingen vill leva så, och det är vad som hitils håller mig flytande.

Men ibland tror jag nästan att jag msåte slå hårt i botten för jag ska orka ta mig upp för nu håller jag mig bara flytande. Jag vet inte, men jag tror jag kommer få ha den här kampen hela livet. Mitt duktiga, nyktra jag mot min tt självdestruktiva. Jag kan känna ett sug efter alkoholen för att det är självdestruktivt, inte för att det är alkohol. Det är så mycket jag måste göra, har tre månader gamla räkningar som måste betalas som jag skjutit upp hela tiden. För fem år sen fick jag rådet att börja med tandtråd men jag har fortfarande inte orkat fast jag tänker på det hela tiden.
Allting är en jävla kamp, det är få saker som bara flyter på. Kanske skulle jag kunna rycka upp mig, men jag tror inte jaga skulle må så jävla mycket bättre då heller. Vem fan kan må bra när ens bästa timmar på dygnet är tänka att gå till arbete. Att få jobba med något kul är bara unnat några ytterst få. Inte till mig, jag är dömd för luftjobb.

Andra bloggar om: Vi som överlevde Rågsved, alkolism, alkohol, droger, drogproblem, Rågsved, kämpa, självdestruktivitet, räkningar, arbete, jobb

Blixtkär

Ibland hatar jag att jag blir så lätt kär. Jag kan bli kär dagligen, det kan vara i någon jag sett på ett foto, en på bussen eller en karaktär ur en film. Det är olika saker jag faller för, oftast ett sött ansikte med den finaste frisyren. Men jag har märkt att jag är svag för brunögda människor också. På senare tid har jag upptäckt att jag faller för attityder. I somras var jag ute och gick så kom en tjej cyklande mot mig utan att hålla i styret. I ena handen höll hon mobiltelefonen och i den andra cigaretten. Hon försvann lika fort som hon kommit och jag skulle aldrig känna igen henne ifall jag såg henne igen. Men jag blev hänförd, hela hennes Jag utstrålade av självsäkerhet och frihet. Jag såg framför mig en kvinna som gjorde vad hon önskade och inte tog skit från någon. Förhoppningsvis stämmer det. En annan gång tog jag trapporna in mot centrum och denna söndag satt en tjej i solskenet med sin laptop på trappan kopplad till en mobiltelefon och surfade, bredvid laptopen låg två kontokort utslängda. Det kändes som att grunge möter Sex and City. Återigen fick jag upp en bild som säkert inte stämmer överens med verkligheten men var väl trevlig att tänka på.

Nu har det hänt igen, hamnade på en blogg där jag får se en bild på supersöt tjej med vitt hår. Jag blev kär direkt. Det lilla positiva är att jag nu vet att jag faller lätt för vithåriga tjejer. Första gången det skedde var när jag såg en bild på en tjej sittandes bredvid en kille på ett tåg. Då trodde jag inte de kunde vara ett par för hon var så mycket snyggare än honom, men så var det visst och de räknar ganska många år tillsammans. Andra gången var det i en tjej som det tog två veckors av oavbrutet dagdrömmande för att hon skulle försvinna. Även hon är tillsammans med en riktig ful kille och jag undrar seriöst vad han har som gör att hon bor tillsammans med honom. Jag tror han äger lägenheten som ligger fint i Stockholm City, han verkar laga all mat och han har säkert en stor kuk. Idag fick jag reda på att en av mina sötaste vänner har bestämt sig för att färga håret vitt, jag blev kär i henne första gången jag såg henne men det har jag aldrig sagt för en kärleksrelation mellan oss två skulle aldrig fungera särskilt tillfredsställande. Men jag ser framför mig några jobbiga månader tills hon ändrar frisyr igen.

Så nästa flickvän jag skaffar mig ska jag nog se till så hon färgar håret vitt. Tjejer brukar ju alltid sätta igång och förvandla sina boyfriends så varför kan inte jag göra det? Jag har förövrigt ett span, hon är brunett. Fungerar det bra att färga brunetter vita? Jag tror jag ska bjuda ut henne på en promenad nästa gång vi är i samma stad. Hon kommer nog bli förvånad för vi har knappt pratat med varandra. Å andra sidan inser jag nu att det kommer nog dröja ett par månader innan jag är i samma stad som henne, så länge tänker jag försöka prata mer aktivt med henne på Internet. Subtila raggningstips tas tacksamt emot.

Andra bloggar om: kär, kärlek, förälskelse, förälskad, frisyr, hår, vitt hår

Fly

Jag är bombad. Massage för hjärnan. Kroppen spänner sig för att sen slappna av och bli en mjuk filt. Vi flyr alienationen. Min vän och jag. Varje dag på den där arbetsplatsen, utförande samma monotoma sysslor varenda jävla dag. Ångesten äter upp oss innefrån, man måste fly från sig själv. Så man orkar, för nästa arbetsvecka också. Därför slänger vi ihop en joppe på fredagen, delar den broderligt. Blandar ihop en grogg på sprit och redbull. Behöver komma igång, få lite energi. Kroppen är trött, inte av joppen utan av arbetsveckan. Du ringer lite polare medan jag fräshar till mig. När jag är klar har fler dykt upp, tror inte vi ringde någon. Alla vet vad som sker idag, för samma sak sker varje vecka. Vi har ett konstant behov av att fly. Droga, glömma, tappa kontrollen. Av att misshandla oss själva.

Ut till krogen, sänka några biror, kanske ragga upp någon. Vid baren pucklar några på varandra, ett annat behov vi har. Allt för att få ut våra aggresioner.

På morgonen vaknar man öm, med bakfylleångest. Man låter tiden gå tills det blir kväll och ännu en omgång i utelivet. Söndagar består alltid av ångest. Det dövar man bäst med att bli bombad. Framför oss har vi en sjuhelvetes vecka igen. Men vi vet hur man tar sig igenom dem, vi är vana, vi vet precis hur. Vi balanserar på gränsen, vi flyr och super oss fulla. Vi tar en vecka i taget, vi skiter i hur länge vi orkar. Bara vi orkar en vecka till.

Andra bloggar om: drömma, tappa kontrollen, fly, alienation, arbete, jobba, arbetsvecka, droger, hasch, cannabis, joppe, bombad, sprit, alkohol, vodka, redbull, fest, uteliv